5 april 2016

Plast i industrin

Inom skogsindustrin har GAP (glasfiberarmerad plast) etablerat sig då miljön är extra korrosiv, t ex för svavelsyralösningar som fräter upp också rostfritt stål. Skogsindustridagarna 2016 innehöll ett matnyttigt specialblock om plast i industrin, där man tog upp fördelar, svagheter och praktiska erfarenheter.

Plast – superhjälte i aggressiva miljöer?

”Materialvalet är vanligen ett mindre problem när man skall använda sig av plast i en processanläggning. Tidsbrist med uttröttad personal och sena kvällar, oförutsedda händelser och ofullständiga kunskaper är de största riskerna när man bygger upp kompositsystem. Rätt använda är plastmaterial lösningen på många korrosionsproblem inom industrin”, förklarar Petter Bergsjö, doktor i polymerteknologi från KTH, nu anställd på det tyska företaget Steuler-KCH Nordic.

Regelverk och kontrollsystem för fogning i plast

”I aggressiva miljöer kan man förlänga anläggningens livslängd på flera sätt – använda GAP som membran i blektorn eller för kompletta rörsystem, lägga liner i stålrör och tankar, installera polyetentankar och rör på kritiska punkter, exempelvis i den korrosiva, starkt klorhaltiga reningsanläggningen i äventyrsbadet Gustavsvik i Örebro. Det går mycket väl att använda flerskiktsteknik, primer på stål, följt av syrafast murning och GAP. Tankarna kan göras färdiga i fabrik under idealiska förhållanden och sedan transporteras till platsen.”

När det gäller nytillverkning, fogning och reparationer av processanläggningar i plastmaterial finns det flera regelverk att ta hänsyn till. Man talar i tryckkärlsdirektivet och AFS 2005:2 om att permanenta förband i trycksatta anordningar skall ha minst samma egenskaper som de material som skall sammanfogas. I AFS 1999:4 sägs dessutom att ’metoderna och personalen vad gäller tryckbärande anläggningar i kategorierna II, III och IV skall vara bedömda och godkända av ett kompetent tredjepartsorgan’.

”Problemet är att PED och de svenska föreskrifterna kräver att ett tredjepartsorgan med en specifik ackreditering skall bedöma att tillverkning och reparation utförs enligt godkända metoder – i dag finns dock inget svenskt företag med denna ackreditering. En certifiering innebär en orimlig kostnad!” säger Jörgen Kristiansson, från Inspecta.

Det finns dock alternativa vägar enligt Jörgen. ”Eftersom det inte finns något ackrediterat organ måste man certifiera direkt mot kraven i den använda standarden. Konstruktionskontroll är en framkomlig väg – ett anmält/ackrediterat organ bedömer ett enskilt objekt, t ex ett enskilt blekeri på ett enda massabruk. Resultatet dokumenteras på produktintyget. Den tredje vägen är materialtillverkarkontroll – laminat uppbyggs av fiber och harts, vilket blir ett nytt material. Tredjepartsorganet bedömer tillverkningssystem, metoder, personal och materialkunskap – motsvarar ett 3.2 intyg enligt EN 10204/6 för metalliska varor.”

Ny handbok underlättar GAP-användarnas vardag

I ett samarbete mellan Swerea-KIMAB, Inspecta och industrin har Caroline Ankerfors och Pernilla Utterström utarbetat en ny handbok och skadeatlas: ”Inspektion och oförstörande provning av GAP”. Den nya handboken fyller ett stort tomrum och ger handfasta tips om hur och med vilka metoder man analyserar eventuella skador med oförstörande och förstörande provning, vilka skador som förekommer och vilka föreskrifter som gäller på plastområdet.

”Det är jätteviktigt att identifiera ofarliga defekter, som kanske uppstått i samband med tillverkningen, men som inte innebär någon risk. Plasten har en inbyggd seghet och försvagas inte linjärt  med djupet av defekten som hos metalliska material. Vi har också försökt beskriva olika testmetoder. Ögat avslöjar många defekter, men ibland behöver man gå under ytan, till exempel med hjälp av digital röntgen som fungerar utmärkt för plast. Termografi, värmekamera, är ett område där det händer mycket i dag. Tidigare var kamerorna klumpiga, men i dag är de i mobiltelefonstorlek.”

Hundra års plasterfarenhet

Plast är ju inget gammalt material – kasein och bakelit fanns visserligen före andra världskriget, men termoplaster och kompositer är moderna material som fortfarande utvecklas. Tre mycket erfarna plastexperter, Hans Norin från TERMAP, Johan Ryttberg från Inspecta och Hans Järnberg från BillerudKorsnäs delar med sig av 100 års visdom.

”Plasten är lättare än stål, dyrare än syrafast men billigare än titan. Skillnaden mellan olika plastmaterials egenskaper gör att man bör konsultera handboken innan beställning. Det finns ett högt plastkunnande i Sverige, bland annat hos Swerea-KIMAB och SSG. Tänk på temperatur, medium och behovet av värmekablar och isolering innan ni bestämmer er.”

”Plast är enkelt att underhålla. Man blästrar ut spärrskiktet vid skadan och lägger sedan nytt material. Det är dock superviktigt att kontrollera vidhäftningen, särskilt i klorattankar. Spärrskiktet skall dimensioneras för planerat underhåll – detta går att beräkna teoretiskt. Förebyggande underhåll på plast är fortfarande inte vanligt. Materialet gillar att det är torrt och fint på utsidan.”

”Plaströr är känsliga för skakningar och vibrationer, kolla upphängningarna och skarvarna. Inget går upp mot bra hantverksskicklighet, som leder till ett korrekt utförande. Nötning, till exempel vid ställningsbygge, kan snabbt förstöra en fin GAP-anläggning. Aluminiumoxid, kiselkarbid och andra slipande material är gift för plasten.”

Text: Tage Erikson