23 maj 2016

Utdömd betong fick förlängt liv

När stora betongbitar hade rasat från den 40 år gamla vattenkulverten drogs slutsatsen att hela konstruktionen behövde bytas ut. Genom att låta Inspectas experter utreda orsaken till skadan kunde fastighetsägaren undvika onödig ombyggnation – och spara miljonbelopp.

Närmare 50 procent av alla fastigheter i Sverige är byggda på 1960- och 1970-
talen. Det innebär ett växande underhålls- och renoveringsbehov, inte bara
på miljonprogrammets bostadsbestånd från denna tid, utan också på en mängd
industrifastigheter. – En stor del av dessa anläggningar består av
betongkonstruktioner av olika slag. All betong åldras i en naturlig process som kallas karbonatisering,
det vet man. Men hur detta påverkar konstruktionens kvalitet och funktion beror på
förutsättningarna i det enskilda fallet, säger Erik Hansson, expert med ansvar för betongfrågor vid
Inspecta Technology. Han förklarar att karbonatisering är en process
som innebär att luftens koldioxid reagerar med betongens kalciumhydroxid. Det leder till
att betongens pH-värde sjunker och skyddet för armeringen försämras. Så småningom börjar armeringsjärnen
rosta. I fuktiga miljöer påskyndas processen. Det fick
en fastighetsägare påtagligt bevis för i en skadad vattenkulvert.
Vid utloppet till en av industrianläggningens stora kylningsprocesser hade de driftansvariga
sett att stora betongbitar rasat ut från väggen till den åtta meter höga och tre meter breda kulverten
som leder bort kylvattnet. – Just i den här typen av skvalpzoner, där vattennivån
hela tiden varierar, blir konstruktionen extra utsatt för korrosion. Koldioxiden i luften driver på
karbonatiseringen, samtidigt som fukten tränger in i väggen. När armeringen till slut börjar rosta uppstår
spänningar som gör att det täckande lagret av betong spricker, säger Erik Hansson.
Vid en första inspektion av ett byggbolag fick fastighetsägaren konstruktionen utdömd, och man
befarade att hela väggen behövde rivas och byggas om för att återställa konstruktionen i nyskick.
Inspecta kontaktades och en arbetsgrupp med Erik Hansson som projektledare sattes ihop för att se
över alternativen och utreda såväl orsaken till skadan som dess konsekvenser för framtida funktion.
– Ofta går det att reducera mängden åtgärder genom att systematiskt gå igenom del för del. Vi
tar prover på betongen, gör en statisk kontroll och beräknar vilken armering som behövs för konstruktionen
just nu och under den livslängd som den ska stå, säger Erik Hansson.
Till sin hjälp i utredningsarbetet hade han erfarna besiktningsingenjörer som bedömde skadans
utbredning och tog prover på plats. Därefter konsulterades Inspectas materialexperter inom
stål och korrosion för ytterligare analys. I det här fallet kunde arbetsgruppen konstatera att den 400
millimeter tjocka väggen var byggd på sedvanligt sätt med dubbla lager armering, 30 millimeter in
från vardera sidan. Utsidan var torr och inte alls lika utsatt för korrosion som den inre.
– När vi tittade på den yttre armeringen och tog prover på den visade det sig att den i princip var i
nyskick. Och med de lastfall som konstruktionen skulle utsättas för – främst vattentrycket från insidan
– räckte det med den återstående armeringen som inte var skadad, säger Erik Hansson.
Han förklarar att den inre armeringen var inlagd för att hålla sprickor borta och inte behövdes för
att bära laster. Kulverten var byggd på 1970-talet och att laga dess insida av estetiska skäl var inte
aktuellt i det här fallet. Slutsatsen blev därför att inga åtgärder behövdes för fortsatt säker drift.
– Fastighetsägaren slapp ställa av anläggningen för renovering och det innebar besparingar av
miljonbelopp. Med vår analys bedöms den nya livslängden till ytterligare 30 år. Vi rekommenderar
dock att väggen hålls under uppsikt enligt överenskommen kontrollplan för att säkerställa
uppföljning av den återstående armeringen. Skulle skador börja uppstå även där måste man gå in och
förstärka konstruktionen, påpekar Erik Hansson.

Närmare 50 procent av alla fastigheter i Sverige är byggda på 1960- och 1970-talen. Det innebär ett växande underhålls- och renoveringsbehov, inte bara på miljonprogrammets bostadsbestånd från denna tid, utan också på en mängd industrifastigheter.

– En stor del av dessa anläggningar består av betongkonstruktioner av olika slag. All betong åldras i en naturlig process som kallas karbonatisering, det vet man. Men hur detta påverkar konstruktionens kvalitet och funktion beror på förutsättningarna i det enskilda fallet, säger Erik Hansson, expert med ansvar för betongfrågor vid Inspecta Technology.

Han förklarar att karbonatisering är en process som innebär att luftens koldioxid reagerar med betongens kalciumhydroxid. Det leder till att betongens pH-värde sjunker och skyddet för armeringen försämras. Så småningom börjar armeringsjärnen rosta.

Fukt påskyndar karbonatiseringen

I fuktiga miljöer påskyndas processen. Det fick en fastighetsägare påtagligt bevis för i en skadad vattenkulvert.Vid utloppet till en av industrianläggningens stora kylningsprocesser hade de driftansvariga sett att stora betongbitar rasat ut från väggen till den åtta meter höga och tre meter breda kulverten som leder bort kylvattnet.

– Just i den här typen av skvalpzoner, där vattennivån hela tiden varierar, blir konstruktionen extra utsatt för korrosion. Koldioxiden i luften driver på karbonatiseringen, samtidigt som fukten tränger in i väggen. När armeringen till slut börjar rosta uppstår spänningar som gör att det täckande lagret av betong spricker, säger Erik Hansson.

Byggbolag dömde ut hela konstruktionen

Vid en första inspektion av ett byggbolag fick fastighetsägaren konstruktionen utdömd, och man befarade att hela väggen behövde rivas och byggas om för att återställa konstruktionen i nyskick. Inspecta kontaktades och en arbetsgrupp med Erik Hansson som projektledare sattes ihop för att se över alternativen och utreda såväl orsaken till skadan som dess konsekvenser för framtida funktion.

– Ofta går det att reducera mängden åtgärder genom att systematiskt gå igenom del för del. Vi tar prover på betongen, gör en statisk kontroll och beräknar vilken armering som behövs för konstruktionen just nu och under den livslängd som den ska stå, säger Erik Hansson.

Till sin hjälp i utredningsarbetet hade han erfarna besiktningsingenjörer som bedömde skadans utbredning och tog prover på plats. Därefter konsulterades Inspectas materialexperter inom stål och korrosion för ytterligare analys. I det här fallet kunde arbetsgruppen konstatera att den 400 millimeter tjocka väggen var byggd på sedvanligt sätt med dubbla lager armering, 30 millimeter infrån vardera sidan. Utsidan var torr och inte alls lika utsatt för korrosion som den inre.

– När vi tittade på den yttre armeringen och tog prover på den visade det sig att den i princip var i nyskick. Och med de lastfall som konstruktionen skulle utsättas för – främst vattentrycket från insidan– räckte det med den återstående armeringen som inte var skadad, säger Erik Hansson. Han förklarar att den inre armeringen var inlagd för att hålla sprickor borta och inte behövdes för att bära laster.

Inspectas analys sparade miljonbelopp

Kulverten var byggd på 1970-talet och att laga dess insida av estetiska skäl var inte aktuellt i det här fallet. Slutsatsen blev därför att inga åtgärder behövdes för fortsatt säker drift.

– Fastighetsägaren slapp ställa av anläggningen för renovering och det innebar besparingar av miljonbelopp. Med vår analys bedöms den nya livslängden till ytterligare 30 år. Vi rekommenderar dock att väggen hålls under uppsikt enligt överenskommen kontrollplan för att säkerställa uppföljning av den återstående armeringen. Skulle skador börja uppstå även där måste man gå in och förstärka konstruktionen, påpekar Erik Hansson.